fredag 30 maj 2008

att bli vuxen

Nu är det snart dax för min lillalilla lillasyster att springa ut i livet; med andra ord - hon ska ta studenten, tjoho! När jag själv för en del år sedan tog studenten så var planerna att snabbast möjligt flytta hemifrån, skaffa en egen lya och bara ha skitgoda braiga saker i kylen. Så jag sökte en kurs i Linköping där min storasyrra bodde och fick i och för sig bo hos henne i ungefär 2 månader innan jag fick ett eget boende och då var det inte ens ett eget boende utan snarare en sunkig trea i Ryd (alla som har varit i Linköping vet hur sunkigt/studentikost det är i Ryd) som delades med en kamrat på filosofiska fakulteten. Så planerna att bara ha jättegoda saker i kylen raserades ganska snart då jag och killen som jag bodde med bestämde oss för att ha gemensam matkassa samt att vi skulle laga mat varannan dag till båda då såklart. Jag gillade att laga mat och höll på med storkok och grejer på mina matdagar. Dessvärre var det dock med killens matliga inspiration(?); han lagade bara tomatsås med bacon. Eller så älskade han den rätten, jag vet inte. Det tipset jag har till lilla lillasyrran är nu att om du ska bli kombo i ditt vuxna liv - skit i gemensam matkassa! Ha en egen hylla i kylen/frysen! Annars finns risken att du får leva på svål under oöverskådlig framtid.

onsdag 28 maj 2008

reverserat ikeakort

Jo när man (jag) handlar på systemet och är 27 år så är det ju inte per automatik som legitimationen (körkortet) plockas upp vid kassan. Eller? Ska man göra det ändå? Det är väl ändå så att det ska visas (asså ABSOLUT visas) om man är under 25 och eftersom jag har passerat den åldern så försöker jag vara lite förortscool och inte plocka upp mitt leg; skulle inte det bara utstråla typ "hej hallå, kolla på mig, jag är 27 men tror att jag ser yngre ut..haha.."? eller ska man (jag) kanske tänka att "oj stackars du din finniga kassör som måste be mig om leg. Egentligen borde jag ju helt oknussligt hosta upp det utan att trilskas med åldersrelaterade bekymmer (det kanske till och med skulle ge dig en femma extra i fikarast)"? Och nej, det handlar inte om åldersnoja, det handlar kanske mer om osäkerhet eller kanske ännu mer om andra folks åldersnoja som gör att jag har svårt att beblanda mig med skaran som tycker att det är festligt att man är 35 och får visa leg på systembolaget

torsdag 22 maj 2008

dysterkvist

Just nu befinner jag mig i den ljuvliga staden E där det är tänkt att jag ska snajda till världens bästa lillasyster till hennes studentbal som är på fredag. Nu kanske det är några av er som har sett mig in real så att säga och utifrån detta chockas över att petite moi på något sätt ska kunna fixa iordning någon till något så fint som en studentbal. Därför har jag övat på syrran hela dagen/kvällen och har nu kommit fram till ett sweet koncept. Hoppas bara att jag kommer ihåg hur jag gjorde till i morgon.... Annars blir det säkert något annat sjukt snyggt konceptigt balfinigt. Tur att min världens bästa lillasyrra även klassificeras som en av de snyggaste som vandrar i ett par skor (ranking made by kitty k ranking systems)

onsdag 14 maj 2008

att söka en doktor

På jobbet finns det sjuksköterskor och undersköterskor som är fastnaglade på avdelningen under ett arbetspass, m.a.o. är det i princip omöjligt att under arbetsdagen lämna avdelningen; det är knappt ens ok på lunchen. Ok, ni fattar grejen. Sen finns det doktorer (eller läkare kanske man faktiskt eg. säger, jag kan ju faktiskt också bli doktor - filosofie doktor i omvårdnad...mmmm aaaa) som inte alls är speciellt bofasta på avdelningen utan kommer och går under hela dagen, asså annars är de på nån mottagning eller står och opererar eller något annat. Detta ger, i allafall för min del, upphov till smärre förvirring. Typ när kommer dom igen? Naturligtvis finns det ett system för att detta ska lösas på smidigaste viset, nämligen att läkarna kan sökas. När man söker en doktor förväntar man sig att de ringer upp inom en snar framtid. Görs då detta inte så söker man igen och kan då förvänta sig att man har en lite sur/irriterad läkare i andra sidan luren inom varierande framtid. Det finns dock undantag, typ de som aldrig blir sura eller nått, inte ens om man söker dem mitt i lunchen (som de iofs kan avnjuta i typ solen eller personalrestaurangen). Dock är ju det ju lite farligt med sådana personer; det blir ju lätt att man söker dem i tid och otid (fast bara om viktiga saker) och just det här hände mig idag och jag tror att jag lyckades göra den snällaste läkaren på hela kirurgen lite frustrerad. Hoppas att det är glömt till på fredag då jag ska jobba igen..

onsdag 7 maj 2008

Öppet brev till ansvariga för H&M:s höstkatalog

Hej!

Jag mottog här om dagen Er nya katalog för höstsäsongen - Tack!

Jag vill dock påtala att jag tror att något har gått fel i distrubitionen; kanske på tryckeriet? Jag tror nämligen, eller är nästan helt säker på, att ni har råkat få innehållet av hösten 1999:s katalog i den nya katalogen och av misstag råkat trycka "höst 2008" på framsidan - synd! Annars brukar ni ju ha en del snygga grejer så hoppas att ni snart utkommer med rätt katalog!!

Med vänliga hälsningar

kitty k

ps. hoppas att ni, med tanke på mitt upptäckande samt delgivande av detta till er, sänder mig en bonuscheck eller dylikt! Keep on rockin'!!

fredag 2 maj 2008

Det svåra i att lägga schema för hela sommaren. Och gör det någon skillnad att jag kanske får välja lite själv?

På sjukhuset finns illusionen om att man lägger sitt eget schema vilket utspelar sig på följande vis:
I t.ex. april läggs i ett datoriserat program med namnet Timecare (sooo sweet, ta hand om min tid, yes gör det!!) ett önskemålsschema för maj månad. Där är det fritt val att plutta ut sina arbetstimmar precis hur som helst under dessa veckor, vilket ju faktiskt innebär att man kan välja att jobba skiten ur sig i fyra veckor för att sedan vara hyfsat ledig en vecka. Jag menar, man är ju sjuuuukt fräsch den veckan man är ledig efter fyra veckor in hell. Sen förstår ni ju säkert alla att det här ju inte funkar så där jättebra, eller ja, oftast är det ju så att alldeles för många har samma önskemål, t.ex. nu till valborg - hur många tror ni ville jobba valborgmässoaftons kväll och morgonen efter? Och hur många tror ni har baaaaaarn (alt. en skum man som tydligen inte kan ta hand om barnen på egen hand) och som bara faktiskt kan jobba nästan bara dagturer? Nåväl, när alla då har lagt sina önskemål så är det dax för datorn att slå ihop alla extremt braiga önskemål för att sedan visa på att just här och där är det alldeles för mycket folk eller katastrofalt för lite folk. Då går vi in i fas två som går ut på att försöka flytta på sig fram och tillbaka så att organisationen flyter på med exakt rätt antal folk på rätt antal arbetspass vilket ju görs i begränsad utsträckning eftersom alla tycker att just deras önskeschema var jättejättebra. Fast man ska komma ihåg att man få poäng i dataprogrammet om man flyttar på sig, men sen ska man också komma ihåg att poängen justeras i efterhand av schemaansvariga på avdelningen eftersom det ju kan vara orättvist att t.ex. jag som inte barn/hus/etc. ju kan samla på mig massor med poäng eftersom jag ju faktiskt kan flytta på mig hur som helst eftersom jag ju självklart inte har något annat än mitt jobb att göra. Och när alla har fått möjligheten att göra detta så är det tillslut dags för datorn (nää just ja, Timecare. Ta hand om min tid - snälla!!) att pussla i hop det sista, dvs. flytta folk från och till arbetspass, på eget bevåg. Och sen är schemat färdigt och klart och hepp! Hur mycket av mitt jättebraiga önskeschema tror ni finns kvar? Ungefär så här känns det nu när jag håller på att lägga schema för vecka 33. Hur ska jag kunna veta hur jag vill jobba i mitten av augusti? Nä just det, jag har ju Timecare.. piiuuuu (utandning av lättad karaktär)