pjuksjuk

typ magsjuk. Asäckligt

veckans lista

• jobb
• tåg
• artiklar
• hångel
• kärleksmums (då talar jag om bakverket, i övrigt se ovan)
• utebliven DN typ hela veckan
• nakna kocken (på tv, i övrigt se ovan)

I vissa falanger viss avsaknad av inspiration (gör egen tolkning av ovanstående) men sammanfattningsvis en ganska slapp men sliskig vecka

ung o osmart

Under hela grundutbildningen har jag klagat lite smått på att nivån inte alltid har varit så hög, snarare extremt låg emellanåt, både på undervisningen som sådan och på klasskamraternas prestationsnivå. Nu läser jag kvalitativ innehållsanalys på advanced level och jag ångrar nästan lite mina nivåbaserade uttal - kom tillbaka tiden då klasskamraterna kunde vara knäpptysta igenom ett helt seminarium och ändå få godkänt (precis i samma anda som att man skulle kunna lämna in en tom tenta och scora full pott)! I den här kursen är alla skitsmarta och är doktorander och har redan gjort 7 studier i snitt och kan allt om alla andra kvalitativa metoder (och så är nästan alla lite mer tantiga, minst +47, och har hemmasydda kläder och lite utputande magar efter allt för många vetelängder efter/under en hård forskardag och så lite oclassy smink på det)

dagens lista (precis som att jag gör en lista varje dag)

• streamad föreläsning, dvs. liveföreläsning via datorn dvs. föreläsning i samband med intagande av frukost parallellt med att undertecknad var iförd nattsärk - soft värre!
• fönstertvätt, med det obligatoriska gnoet efteråt med tidningspapper enligt mormors gamla knep
• inköp av julblommor med förhoppningen att de håller till jul (har redan fått påpekande om att så kanske inte blir fallet x 2 redan...)
• riojavin
• milslångt L-samtal (ojojoj vilken ordvits eftersom L faktiskt körde bil under hela vårat samtal - hepp!)
  

ja det var väl typ det

jobbajobba äta lunch

Jag har ju genom tidigare inlägg försökt att hinta om att mitt liv typ funkar som en glammig Ebba grön-låt. För tillfället känns det dock som att glammet i jämförelsen helt har försvunnit, i alla fall under kommande två veckor eller två och en halv om jag ska vara noga (för det är ju ett av mina starkaste epitet - noggrannhet!! näää..). Jag kommer jobba 12 dagar av 14 på kneget och de resterande 2 lediga dagarna är inte ett dugg lediga för då är det kvalitativ innehållsanalys in school. Trots den något extrema arbetsbelastingen under kommande veckor känns livet ändå rätt skönt och så där allmänt höstdeppigt på ett bra typ "ja och yes!!! jag passar in bland alla som alltid går runt och klagar på allt, vilket ju faktiskt är typ nästan alla normala svenskar normaltillstånd. I'm one of the gang!". Kanske det var väl ungefär så som Ebba g kände en gång i tiden (fast jag har svårt att tro att de tänkte precis så; känns ej så punkigt)

gåuppgåtilljobbetjobbajobbaätalunch sammasakhänderimorgon

projektplan i hamn

eller i alla fall ute på vattnet hyfsat nära land; den ska bedömas under lupp på seminariet nästa vecka, men ändå.. jag behöver inte ägna all ledig tid åt den på en vecka och det är skönt för jag är fruktansvärt trött på den.

en välbehövlig andningspaus..

.. kan behövas ibland och för mig inträffade ibland under föregående helg, som tillbringats på annan ort, faktiskt fram till idag. Jag orkade inte ens bli bekymrad över att tåget blev 2 timmar försenat-jag var ju ledig! Ledigheten tog slut från och med då jag klev in innanför dörren hemma (med förskjutning på typ 30 minuter; ni vet - kissa, kolla posten, ringa bästa L, äta lite gamla äppelpajsrester från kylen osv) och nu har jag redan producerat nästan det jag skulle gjort förra veckan + den här veckan. För er som inte riktigt har koll (VA?! Finns det nån som inte har full koll på mitt extraspännande liv innehållandes jobb och plugg, du skojar!!?) så jobbar jag ju då full tid + pluggar halvtid och den kombinationen har under föregående vecka varit lite för tuff för undertecknad varpå jag bestämde mig för att ha en helg+måndag i full frihet och som således verkar ha gett utdelning i full inspiration och kreativitet(!). Dock har den fulla vilan från jobb och skola inneburit att jag har plockat upp mina utomordentliga husmorsskills igen och har under dagarna producerat kärleksmums och lammfärsrätter och äppelpaj (som blev sådär i och för sig) och så lite städning på toppen av det hela - hepp! FREEEEEEDOM!

Forskarstatus..

..befinner sig på inspiration noll för tillfället (och kommer att hålla i sig hur länge då?). Däremot har jag återupptagit en kär gammal matlik inspiration vilken är...tada.. att smeta bregott på allt och inget. Kan dessa två företeelser ha något med varandra att göra?? Ingen aning än så länge har jag, förutom att det i alla fall smärtar lika hårt i hjärtat av båda två.

farväl till den försvinnande populäriteten (eller typ ge mig en ordentlig harv)

I mina ungdomsår hade jag stundtals, eller ja, mest från och till men mest till, en passion för mr Frödings verk. De var liksom så dystra på något vis men ändå ironiskt festliga. Som följande vers (ur "Gitarr och dragharmonika" som ju gärna kan avnjutas i sin helhet i något slags filosofiskt rum med en kopp te/konjak och en filt så här i höstrusket) där förväntningarna på stundande äktenskap maxas (typ lyxen att till exempel ha en gris att ge rester till osv.) tills de kommer på att "ojdå, vi är nog inte så himlans produktiva ändå" - realism!

Äktenskapsfrågan by Fröding

En plog ska vi ha, en harv ska vi ha,
en häst ska vi ha, som kan streta och dra!
"En täppa med bönor och kål och spenat!"
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!

En gris ska vi ha att ge skulorna till!
Och ankor och höns kan vi ha, om vi vill!
"Och kaffe och socker och sovel till mat!"
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!

En ko ska vi driva i bet på vår äng!
"Och bolster av dun ska vi ha i vår säng
och fint postelin och glaserade fat!"
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!

Men, Maja du, Maja du, var ska vi ta´t?
Jag är för fattig och du är för lat!
Du går på roten och jag går på stat!
Erk du!
Maja du!
Var ska vi ta´t!

gårdagens miss

Någon gång varje år gör jag misstaget att köpa kokkaffe istället för bryggkaffe och i går var det tydligen dagen D. Eftersom jag nu för tiden bara köper rättvisemärkt kaffe så märks ju en sådan företeelse lite extra i plånboken, samtidigt får jag tänka på den extrema välgärning som jag nu har gjort för att främja rättvisemärkt - jag har ju köpt 4 paket på 2 dagar! I allafall.... om det är någon som fortfarande använder sig av det antika sättet att göra kaffe, dvs. kokar det på hedeligt vis, så är du varmt välkommen hem till mig för att inhåva 1 kilo finfint kaffe.

Pink flow

Lite sent men så klart bättre - 12 år efter utgivning läser jag nu Nina Björks Under det rosa täcket.

tillägg: givetvis kommer rapport/beteendeförändring senare!

r.i.p. morfar

Min morfar var en smart och intellektuell prick, det har jag i allafall tills för väldans snart sen alltid trott. Han satt nämligen alltid i sin favoritfåtölj och löste korsord när han var inomhus varpå man (läs "jag") fick ganska kraftiga respektkänslor för det viktiga korsordslösandet och vågade knappt andas när man smygtittade in i vardagsrummet där han satt och klurade. Morfar blev väldigt väl omhändertagen av mormor; jag har liksom aldrig upphört förvånas över hur mormor så EXAKT kunde veta exakt hur mycket mat morfar ville ha, det var liksom alltid hon som la upp maten på hans tallrik. Själv kör man ju lite mer random och vill ena dan ha typ 1 potatis och nästa kanske 3... Men på något lustigt vis kunde hon veta hur mycket han ville ha på sin tallrik; det kanske var standardiserat(?) och alltid var samma mängd och om så var fallet så var ju det nästan ännu mer fascinerande - äta samma mängd mat varje dag!! Morfar var också en pysslig person och lagade och fixade det mesta med de mest avancerade metoderna, typ han kunde använda en gammal planka som nästan hade ruttnat bort för att omkonstruera nått hål eller så i nån gammal dörr eller annat valfritt och så efter ett tag så blir det ett nytt litet hål nån annanstans osv osv. och så blir det ett nytt litet hål på samma ställe osv osv. Han var en hejare på att vara ute i skogen en hel varm sommardag för att plocka hjortron eller lingon utan att ha med sig något att dricka. När han kom tillbaka från skogen kunde han dock tänka sig att dricka ett minimalt glas saft. Han klippte häcken runt hela tomten med en sån där gammal manuell hederlig häcksax och efter ögonmått (eller använde han snöre?). Morfar var en tystlåten person och sa inte så mycket i onödan men jag tycke alltid att han sa "Kristin" med så skön dialekt; riktigt bohuslänskt med utdragna i:n. Han jobbade länge som taxichaffis och var säkert en duktigt och artig sådan. Han och mormor träffades i samhället där de både växte upp (och fortsatte bo forever); det verkade inte som att det slog några direkta gnistor (det låter jag i och för sig vara osagt) utan det var mer "att de visste om att den andra fanns" som mormor sa när jag frågade hur de träffades. Morfar blev 91 år och det är ju väldigt många år.


P.s det där men korsorden har mamma avslöjat nu på senare tid - det var tydligen de lättaste korsorden i typ allers och hemmets journal som löstes..... men ändå!!

hasta luego!

Nu drar jag till gbg för jobbintervju imorgon, ett glas vin ikväll(?) och en släng shopping

kitty k goes ruinerad sunkfejkstylish

Ok, har köpt en ny likadan halsduk. Var till och med tvungen att förklara mig för kassörskan på shoppen för hon kollade på mig med typ sjukt uppspärrade ögon typ "hallå, du köpte ju typ nyss en sån" och det var ju sant så jag drog hela min snyftstory men inte fick jag rabatt för det.. I dag har jag jobbat hååårt vilket innebär att jag nu firar min arbetskapacitet med ett (host.. några, men i allafall ekologiskt) glas vin och ost och lite choklad i pollyformat.

uteliggare goes fashionista

I går köpte jag min första grej till årets höstgarderob (precis som att jag har en sån, mer sanningsenligt är att jag har typ samma kläder året runt, men ja.. det låter ju lyxigt iallafall) vilket var en jättestor och fluffig skrikigt rosa halsduk. Så i går när jag hasade mig i väg till jobbet vid åttatiden på kvällen så ansåg jag att vädret var av sådan kaliber att jag kunde bära mitt nya höstfynd. Det var egentligen inte alls sant för det var typ 20 grader, var på jag ju såklart efter halva vägen var tvungen att ta av mig halsduken och lite sådär halvslarvigt nonchalant slänga ner den i väskan och lät hälften hänga utanför vilket i sin förlängning gav upphov till att jag i morse när jag skulle hasa hem från jobbet inte längre ägde en jättestor rosa fluffig halsduk. Antagligen hittade någon annan den (för jag lär ju i min coolhet tappat den på vägen), förhoppningsvis nån som behöver den gott. Den kan säkert bistå som varmt värmeelement en blåsig o kall höstdag

feedtime när man int har inspiration

När gick du upp idag?
ooäää.. 05.06 såklart. Den klassiska gåupptiden by kittyk

Diamanter eller pärlor?
oo fy

Senaste filmen du såg på bio?
Kanske sagan om ringen, den däringa tredje filmen. Så ja, sjukt länge sen

Vad åt du till frukost?
Kaffe hemma och sen 2 mackor på jobbet samtidigt som en sommarjobbare predikade om hur dåligtdåligtdåligt det är med kolhydrater

Vad är ditt andranamn?
Margareta

Din favoritmat:

Sushi kanske eller knäckebröd med bregott med havssalt

Den maträtt du inte gillar?
spenat

Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Tiger lou - is my head still on

Vilken bil kör du?
cykel från biltema(?)

Vilken är din Favoritmacka?
se ovan

Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?

Gnällighet över allt och inget. Självupptagenhet

Vilka är dina favoritkläder?
Sjukans pyjamasar

Om du fick åka vart du ville vart skulle du åka då?
Till Buenos aires och dricka rövin + äta kött dagarna i ända

Favoritklädesbutik?
Monki

Vart vill du dra dig tillbaka?
Spelar ju int så mycket roll, mer med vem

Favorittid på dagen ?
Kanske kvällen

Var är du född?
Eskilstuna

Vilken är din favoritsport att se på?
Gymnastik, det är så böjbart liksom

Coca Cola eller Pepsi?
Rövin

Fotboll eller ishockey??
fotboll, det andra går så fort

Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
nattu

Några spännande nyheter att berätta för oss?
Du, det är så sjukt mycket - ring mig!!

Vad ville du bli när du var liten?
Sågerska

Varit i Afrika?
Tror inte det

Nånsin rullat in någon i toapapper?
nä

Varit med om en bilolycka?
Olycksamma saker i bilar har jag varit med om

Favoritdag i veckan?
Den dan när jag har jobbat på dagen och sen är ledig dagen efter

Favoritrestaurant?
Kitty k's hell kitchen

Favoritblommor?
Liljor (fast det kanske är begravningskänsla(?), i så fall säger jag tulpaner)

Favoritsnabbmatsrestaurant?
Bönor på burk och knäcke med bregott med havssalt, fy va underskattat det är

Äger du en cykel?
En billig utan växlar

Vem fick du senaste mailet från?
Vinnarmail från tradera

Läggdags?
Nä

Senaste personen du delade en middag med?
Gamla klasskompisarna i onsdags (snyft va längesen, det är ju fredag nu.. ingen vardagsromantik här int)

Vad lyssnar du till just nu?
Tiger lou blandat med gamla favvosar på you tube

Favoritfärg?
skrikig rosa mestadels

helg igen (I love tradera)

jobb sliskcider guldbyxor stön jobb osv.

klass

Efter klagomål från spridda håll och kanten angående att min blogg innehåller för stor passion för alkoholhaltiga drycker (hmm.. jo, om man stirrar sig blind på de två sista inläggen ja, men har man mer vidvinkelsyn så nä) så känner jag mig lite pressad att ändra fokus och skriva om klassresa eller något annat med politiskt perspektiv. Här kanske jag ska förtydliga att jag med ordet klassresa inte menar utflykt med lågstadieklassen där sunkbarnen har med sig hemkokt saft i en gammal sirapsflaska och 3 mackor med svettig ost medan lyxbarnen har med sig pannkakor med socker och typ en go Mer i originalflaska. Fast det där med socker på pannkakor kanske jag får ta tillbaka; enligt säkra källor får barnen inte längre ha med sig sockriga saker på skolutflykt (ÅÅÅÅÅ..nej!! jag får inte trycka i mitt barn raffinierat socker- jag dör!!) vilket ju i mina öron låter som alldeles utomordentligt. Det är ju inte direkt synd om ungar i dag (och då menar jag majoriteten av sverigeungarna och den majoriteten är det nästan alltid definitivt inte synd om om jag bortser från det faktumet att de måste växa upp med stönigt curliga föräldrar) som måste ha med sig en god och hälsoriktigt frukt på utflykten i stället för att speeda runt i sockerånga. Synd är det däremot om barn som inte vet något om det verkliga livet och lever i en skyddad verklighet; som tror att allt ordnar sig och att mamma å pappa fixar allt oavsett vad jag gör. De barnen kommer nog aldrig att få uppleva en ordentlig klassresa

helgaktivitet i komprimerat format

jobb dyrt vin stön jobb


(precis nästan som en gammal ebba grön-dänga fast med lite mer glamour)

bloody mary, var har du varit hela mitt liv?!

Ett tag var jag väldans inne på att skaffa barn och det kan jag väl kanske vara nu också, eller ja, det är väl de flesta typ vuxna. Även om folk i min omgivning tror/har trott att jag är så där tjejigt addicted till att få barn så är det felfelfel (ok, ni kan fortsätta tro det om ni mår bättre av det), det är mer en känsla av att fy så coolt att få en unge som är sjukt lik en själv och som är min och som man kan lära en massa häftiga saker, typ bli blöjfri innan de har fyllt 6 månader och sånt och äta god mat tidigt istället för att bli en jäkla kinkig unge utan hyfs som bara äter sockerchockad mat. Experimentera mera liksom! Nu för tiden känner jag mig mer bara ännu mer sugen på rött vin och smaskiga drinkar och det rimmar ju inte alls väl med skaffabarngrejen, så därför sörplar jag vin och tomatjuice ett tag till och tycker att det känns himlans gott och relaxat.


(Fast när jag väl får barn ska de faskien få sånna här coola tårtor varje födelsedag! Made by K änd Anette till Moas födelsedag; en orgie i marsipan liksom)

teratologen

På semestrar läser jag mycket böcker. fast det var inte sant, för det var inte sant.. jag har nämligen aldrig haft betald semester förrän i år, tjoho och det är väl egentligen det som kallas för semester. Ändock så har jag ju varit "ledig" utan betalning (dvs. arbetslös med ångest) vilket i nedanstående text dock benämns som semester.
Åter- på semestrar läser jag mycket böcker och på årets semester gjordes det samma. Dock inträffade en mycket obehaglig sak.. Min kära storasyster och jag var på en bokhandel och shoppade loss vilket föranledde att hon tipsade mig om en bok (en bok som hon inte alls själv hade läst utan mest hade sett och tyckte att den nog skulle passa mig mest härlett till bokens titel). Nåväl, boken i fråga heter "Äldreomsorgen i övre kågedalen" av Nikanor Teratologen vilket också inköptes och på semesterresan plockades boken fram och skulle avnjutas.. OOOÄÄÄÄÄÄÄÄ.. jag har aldrig läst en vidrigare bok. LÄS DEN ALDRIG! På bokens baksida återfinns sedvanliga recensioner och på denna står bland annat "Denna bok borde aldrig ha skrivits, ännu mindre givits ut. Varning är härmed eftertryckligen utfärdad!" Och dum som jag är så läste jag ju såklart detta och skrattade lite och tänkte att "haha, det här är säkert en kul bok, det måste ju vara en släng av ironi!". Men nejnejnej.. Första dagen som jag läste i boken hade jag svårt att äta över huvud taget så jag bestämde mig för att sluta läsa men eftersom jag trodde att jag hade slutat läsa där det var som mest äckligt beslutade jag mig lite senare för att läsa klart boken ändå... nejnejnej.. varför gjorde jag det? LÄS DEN ALDRIG! Personen som skrivit boken går under pseudonym (antar jag) och det är nog bäst för honom/henne, antar att personen i fråga annars skulle bli uppsökt och spöad allt för mycket annars

aldrig har jag sett så mycket fläsk med späck, inte ens i ica:s köttdisk

nä man ska inte vara raljerande över andras utseende, men efter en vecka i greklandet kan jag ändock konstatera att många många (många fler än man tror) skulle må mycket mycket väl av att tappa en sisådär 20-30 kg i vikt. Dessutom skulle de nämnda personerna även då

1. spara pengar
2. få plats i en flygstol utan att stjäla halva min
   
3. slippa stöna och flåsa så högt; jag menar det privata livet är ju ändå något att värna om, eller? Och då ska man ju inte behöva låta som en blåsbälg i offentliga rum
   

Det de dock skulle förlora på det hela är

1. att de skulle vara tvungna att köpa dyra hudkrämer (jag menar, effekten av majonnäsen som rinner längs hakan och bistår som "moisturiser de luxe" försvinner ju)
   
2. ett ev. medlemskap i någon suspekt klubb

motsats till slit å släng

Jo, min kära mormor har spenderat helgen hos mamma och det har jag också. Det är intressant med mormor, hon vet så mycket roliga saker och har varit med om roliga saker och dessutom så är hon ganska rolig bara sådär. En sak som är extremt rolig är att hon omnämner alla hon känner med förnamn + där de bor, typ "Lars i Håla" vilket ju då betyder att denne Lars bor på ett ställe som heter Håla (vem vill bo där?) och det tas liksom för givet att alla ju självklart vet var den här hålan ligger. Som tur var finns oftast mamma med i bakgrunden och kan fylla i (typ "jo, det är nära Munkedal" eller "det där är min kusins barn" osv.).
Nåväl, en av alla roliga sak som mormor berättade var att de, när hon gick i skolan, fick en blyertspenna per läsår. Den här pennan fick man hålla hårt i; den skulle räcka hela läsåret och när udden blev trubbig så fick man gå fram till magistern och be om att han skulle vässa den. Jaja, det här låter väl sunt och bra - man ska hushålla med resurserna. Men.. under jullovet så inträffade det här. Den gudomliga pennan skulle tas med hem till hemmet varpå den förvarades på den finaste platsen i hemmet (i vardagsrummet, som på den tiden inte var ett bildligt VARDAGsrum utan ett extremt finrum i vilket man knappast fick andas) t.ex. på ett skrivbord eller dylikt. Varför gjordes då detta kan undras? Varför fick inte pennan vara kvar i skolan under lovet? Nä, det skulle tydligen bara vara så. Var det så att man kanske behövde den om man ville skriva något under lovet? Nä, det gjorde man inte för man var så rädd om pennan. Det är en fin tanke tycker jag, asså det där med hushålleriet och samtidigt är det ju lite ofrämjande för kreativiteten; typ dåkigt klimat för att sätta sig i ett hörn och klura ihop en halvbra julsaga. Och så värst länge sen är det inte heller, mormor är född 1923, men på den tiden hände det andra konstiga saker - den tidigare nämnda magistern gifte sig med en av eleverna i mormors klass. Jag menar, han var ju bara 27 år äldre. Hushålleriet behöver ju inte gälla love and passion

att heja på apotek

är tydligen ingen hit. Typ "Åååå hej, hur är det? Vad gör du här?" "ehh.. jo jag köper lite för min hårda mage" (jag vet!! folk uttrycker sig just så - sjuka klubben!!). Ska således sluta med detta för folk blir bara röda i fejan och då blir jag också det och jag vill ju se brun ut nu i sommarklimatet och inte röd.

att bli vuxen

Nu är det snart dax för min lillalilla lillasyster att springa ut i livet; med andra ord - hon ska ta studenten, tjoho! När jag själv för en del år sedan tog studenten så var planerna att snabbast möjligt flytta hemifrån, skaffa en egen lya och bara ha skitgoda braiga saker i kylen. Så jag sökte en kurs i Linköping där min storasyrra bodde och fick i och för sig bo hos henne i ungefär 2 månader innan jag fick ett eget boende och då var det inte ens ett eget boende utan snarare en sunkig trea i Ryd (alla som har varit i Linköping vet hur sunkigt/studentikost det är i Ryd) som delades med en kamrat på filosofiska fakulteten. Så planerna att bara ha jättegoda saker i kylen raserades ganska snart då jag och killen som jag bodde med bestämde oss för att ha gemensam matkassa samt att vi skulle laga mat varannan dag till båda då såklart. Jag gillade att laga mat och höll på med storkok och grejer på mina matdagar. Dessvärre var det dock med killens matliga inspiration(?); han lagade bara tomatsås med bacon. Eller så älskade han den rätten, jag vet inte. Det tipset jag har till lilla lillasyrran är nu att om du ska bli kombo i ditt vuxna liv - skit i gemensam matkassa! Ha en egen hylla i kylen/frysen! Annars finns risken att du får leva på svål under oöverskådlig framtid.

reverserat ikeakort

Jo när man (jag) handlar på systemet och är 27 år så är det ju inte per automatik som legitimationen (körkortet) plockas upp vid kassan. Eller? Ska man göra det ändå? Det är väl ändå så att det ska visas (asså ABSOLUT visas) om man är under 25 och eftersom jag har passerat den åldern så försöker jag vara lite förortscool och inte plocka upp mitt leg; skulle inte det bara utstråla typ "hej hallå, kolla på mig, jag är 27 men tror att jag ser yngre ut..haha.."? eller ska man (jag) kanske tänka att "oj stackars du din finniga kassör som måste be mig om leg. Egentligen borde jag ju helt oknussligt hosta upp det utan att trilskas med åldersrelaterade bekymmer (det kanske till och med skulle ge dig en femma extra i fikarast)"? Och nej, det handlar inte om åldersnoja, det handlar kanske mer om osäkerhet eller kanske ännu mer om andra folks åldersnoja som gör att jag har svårt att beblanda mig med skaran som tycker att det är festligt att man är 35 och får visa leg på systembolaget

dysterkvist

Just nu befinner jag mig i den ljuvliga staden E där det är tänkt att jag ska snajda till världens bästa lillasyster till hennes studentbal som är på fredag. Nu kanske det är några av er som har sett mig in real så att säga och utifrån detta chockas över att petite moi på något sätt ska kunna fixa iordning någon till något så fint som en studentbal. Därför har jag övat på syrran hela dagen/kvällen och har nu kommit fram till ett sweet koncept. Hoppas bara att jag kommer ihåg hur jag gjorde till i morgon.... Annars blir det säkert något annat sjukt snyggt konceptigt balfinigt. Tur att min världens bästa lillasyrra även klassificeras som en av de snyggaste som vandrar i ett par skor (ranking made by kitty k ranking systems)

att söka en doktor

På jobbet finns det sjuksköterskor och undersköterskor som är fastnaglade på avdelningen under ett arbetspass, m.a.o. är det i princip omöjligt att under arbetsdagen lämna avdelningen; det är knappt ens ok på lunchen. Ok, ni fattar grejen. Sen finns det doktorer (eller läkare kanske man faktiskt eg. säger, jag kan ju faktiskt också bli doktor - filosofie doktor i omvårdnad...mmmm aaaa) som inte alls är speciellt bofasta på avdelningen utan kommer och går under hela dagen, asså annars är de på nån mottagning eller står och opererar eller något annat. Detta ger, i allafall för min del, upphov till smärre förvirring. Typ när kommer dom igen? Naturligtvis finns det ett system för att detta ska lösas på smidigaste viset, nämligen att läkarna kan sökas. När man söker en doktor förväntar man sig att de ringer upp inom en snar framtid. Görs då detta inte så söker man igen och kan då förvänta sig att man har en lite sur/irriterad läkare i andra sidan luren inom varierande framtid. Det finns dock undantag, typ de som aldrig blir sura eller nått, inte ens om man söker dem mitt i lunchen (som de iofs kan avnjuta i typ solen eller personalrestaurangen). Dock är ju det ju lite farligt med sådana personer; det blir ju lätt att man söker dem i tid och otid (fast bara om viktiga saker) och just det här hände mig idag och jag tror att jag lyckades göra den snällaste läkaren på hela kirurgen lite frustrerad. Hoppas att det är glömt till på fredag då jag ska jobba igen..

Öppet brev till ansvariga för H&M:s höstkatalog

Hej!

Jag mottog här om dagen Er nya katalog för höstsäsongen - Tack!

Jag vill dock påtala att jag tror att något har gått fel i distrubitionen; kanske på tryckeriet? Jag tror nämligen, eller är nästan helt säker på, att ni har råkat få innehållet av hösten 1999:s katalog i den nya katalogen och av misstag råkat trycka "höst 2008" på framsidan - synd! Annars brukar ni ju ha en del snygga grejer så hoppas att ni snart utkommer med rätt katalog!!

Med vänliga hälsningar

kitty k

ps. hoppas att ni, med tanke på mitt upptäckande samt delgivande av detta till er, sänder mig en bonuscheck eller dylikt! Keep on rockin'!!

Det svåra i att lägga schema för hela sommaren. Och gör det någon skillnad att jag kanske får välja lite själv?

På sjukhuset finns illusionen om att man lägger sitt eget schema vilket utspelar sig på följande vis:
I t.ex. april läggs i ett datoriserat program med namnet Timecare (sooo sweet, ta hand om min tid, yes gör det!!) ett önskemålsschema för maj månad. Där är det fritt val att plutta ut sina arbetstimmar precis hur som helst under dessa veckor, vilket ju faktiskt innebär att man kan välja att jobba skiten ur sig i fyra veckor för att sedan vara hyfsat ledig en vecka. Jag menar, man är ju sjuuuukt fräsch den veckan man är ledig efter fyra veckor in hell. Sen förstår ni ju säkert alla att det här ju inte funkar så där jättebra, eller ja, oftast är det ju så att alldeles för många har samma önskemål, t.ex. nu till valborg - hur många tror ni ville jobba valborgmässoaftons kväll och morgonen efter? Och hur många tror ni har baaaaaarn (alt. en skum man som tydligen inte kan ta hand om barnen på egen hand) och som bara faktiskt kan jobba nästan bara dagturer? Nåväl, när alla då har lagt sina önskemål så är det dax för datorn att slå ihop alla extremt braiga önskemål för att sedan visa på att just här och där är det alldeles för mycket folk eller katastrofalt för lite folk. Då går vi in i fas två som går ut på att försöka flytta på sig fram och tillbaka så att organisationen flyter på med exakt rätt antal folk på rätt antal arbetspass vilket ju görs i begränsad utsträckning eftersom alla tycker att just deras önskeschema var jättejättebra. Fast man ska komma ihåg att man få poäng i dataprogrammet om man flyttar på sig, men sen ska man också komma ihåg att poängen justeras i efterhand av schemaansvariga på avdelningen eftersom det ju kan vara orättvist att t.ex. jag som inte barn/hus/etc. ju kan samla på mig massor med poäng eftersom jag ju faktiskt kan flytta på mig hur som helst eftersom jag ju självklart inte har något annat än mitt jobb att göra. Och när alla har fått möjligheten att göra detta så är det tillslut dags för datorn (nää just ja, Timecare. Ta hand om min tid - snälla!!) att pussla i hop det sista, dvs. flytta folk från och till arbetspass, på eget bevåg. Och sen är schemat färdigt och klart och hepp! Hur mycket av mitt jättebraiga önskeschema tror ni finns kvar? Ungefär så här känns det nu när jag håller på att lägga schema för vecka 33. Hur ska jag kunna veta hur jag vill jobba i mitten av augusti? Nä just det, jag har ju Timecare.. piiuuuu (utandning av lättad karaktär)

MGMT

Festligt värre!

snodd inspiration

Min god vän mr D hade för ett tag sen/ganska länge sen (ej så aktiv bloggare m.a.o.) ett inlägg om att man med all rätta kan titta tillbaka på sitt liv för lite trevlig reflektion. Således har jag gjort detta och kommit fram till följande

Jobb jag har haft (ett smärre urval)

• vårdbiträde på ålderdomshem runt om i landet (vem har inte gjort det liksom)
  
• knegare på den fashionabla storen JC
• nautilusinstruktör

Saker jag har pluggat (smärre urval)

• Litteraturvetenskap
• Medicin under antiken (why, why?? fast nu vet jag att man gjöt av den saken som man ville ha frisk i typ lera eller nått och sen la den i ett kloster e.dyl. Ska kolla sjukhuskrykan imorgon om det inte ligger en cementfot där eller nått)
  
• Företagsekonomi
  
• Skönlitteratur och kreativt skrivande inom medicinen och vården (långt kursnamn - efter att ha skrivit i ansökningshandlingarna till kursen så var förmågan att skriva maxat)
• så klart sjuksköteriet

Med tanke på ovanstående meriter tycker jag att det är lite märkligt att följande lista inte alls känns som omfattande. Sen kanske det finns nån som är så smart och som förstår att en tryckfelsnisse har smugit sig in i samma följande lista och LAGT TILL ett yrke. Gissa vad?

Jobb jag har (smärre urval)

• sjuksköteriet
• lyxhoreriet (om man nu vill kalla faktumet att få halva hyran betalt, inkluderat omkringliggande kostnader, för lyx)
  

upp till kamp!

nu strejkar vi

fotomontage

Att ha kläder lite porrigt dinglandes från en takkrona är ju alltid ett spännande inslag i en ung kvinnas hem. Så när jag kom hem från gårdagens grillning hängde jag i rask takt upp mina genomosade kläder (i sant ekotänk - vädra istället för att tvätta!) i takkronan som egentligen bara hänger där för att den en gång i tiden, då det var inflytt i lägenheten, inte fick plats någon annanstans och så fanns det en krok i taket i vardagsrummet och ja, på den vägen är det. fast nu när jag titar närmare på bilden ovan känns den alldeles för mycket fotomontage; eg. ska ju kläderna hänga lite mer slarvigt och så där härligt uppsluppet ni vet. Men i och för sig kan det också vara just tanken med just ett fotomontage

http://sara-elgranero.blogspot.com/

saker som är äckliga

När folk (ni vet så där äckligt) harklar sig efterföljt av en spottning (mycket äckligt) eller ingen spottning (gravt mycket mer äckligt) i offentlig miljö. Det är så äckligt så man dör eller i allafall spyr inombords eller i allafall tappar aptiten om ovan nämnda händelse sker medan man sitter och avnjuter en go vårfika (med 7 sorters kakor som en annan pensionär , jag vet, men jag är ju sjukt gammal).

Till er som nu tycker att detta inlägg innehåller för mycket parenteser osv. kan jag meddela att jag nyss har läst en intressant bok om skiljetecken (för er som inte vet vad det är så är det typ .,!?()- osv) så jag anser mig ha belägg för beteendet.


Harkla er inte i närheten av den här exotiska maträtten! (eg. lägger jag bara inte den här bilden för att visa att jag fortfarande har ungdompotential och äter cool snabbmat och inte alls bara vetelängd osv)

Motståndsrörelse

kvinnor/kvinnors utseende/kvinnors kroppar osv. verkar ju oftast falla under allmänägandekommentarsrätt dvs. att det är fritt fram för alla och var och en att kommentera en kvinna/kvinnas utseende/kvinnas kropp osv hur som helst och när som helst. Man kan ju lätt tänka sig att det var typ jättejättemånga fler som kommenterade t.ex. miss Pirellis outfit i melodifestivalen än vad de kommenterades om t.ex. de där bröderna i dito tävling. Kan det bero på att kvinnor har mer varierade sätt att se ut på och att det därför känns mer befogat att slänga i väg en kommentar? Och nu är det ju inte så att det bara är män som kommenterar kvinnor utan lika mycket kvinna-kvinna.

Nåväl, iallafall har jag börjat med en privat motståndsrörelse där jag i samma andra (som ovanstående) kommenterar män till höger och vänster, och lite mindre kommentarer skickas i väg mot kvinnligt håll. Jag har dock fått kommentarer (!) om detta som menar på att "på det sättet blir ju inte välden bättre, det bästa vore ju om INGEN kommenterade". Jo visst, jag håller med. Men eftersom den processen verkar ta sjuuuukt lång tid så motståndar jag lite tills dess. Inte för att det är en speciellt kul hobby, alla män/gubbar ser ju typ likadana ut (iallafall på tv) men jag lyckas ändå alltid hitta nått att trycka dit på. Vi får väl se vart det barkar hän

en ovit helg

kommer sällan ensam, vad med jag menar att det är ju svårt att ha en ovit helg på egen hand (om man inte har så kallade alkoholproblem). Det känns som att själva grejen med att dricka vin osv är en psykosocial övning, vilket i och för sig kan vara nog så sorgligt i sig. En vit helg däremot förutsätter nästan att man är hela allena. T.ex. vår käre vän mr D har den här helgen haft en vit helg och således har vi inte sett av honom på hela helgen förutom nu men nu är det ju söndag kväll och det föreligger inte direkt chans att bli bjuden på en rom å cola.

Datorn sprääääääääängs!!

Dagen har tillbringats vid en dator, då landstinget som jag arbetar vid har bestämt sig för att nu är det dags att införa datoriserade journaler (bara typ 5 år efter alla andra). Eftersom datoriserade journaler är mitt specialintresse (magisterämne och blabla) så var dagen för mig ganska intressant (trodde jag i allafall att det skulle bli). Alla vi som jobbar ska ju nämligen ha utbildning i det hela och i dag var det min tur. Den intressanta förhoppningen om att det skulle vara intressant höll i sig ungefär 20 minuter till jag insåg att "fan.. här sitter jag med 10 pers som tror att datorn kommer att sprängas som fort de petar på den." Och ja, sen kan ni säkert storyn med medelålders kvinnor vid datorer allihopa och den storyn var jag tvungen att genomlida idag. Nu kan man ju tycka att jag som sjuksköterska borde vara lite mer tålmodig mot andra människor men då ska man komma ihåg att de som jag satt i samma rum som faktiskt också är sjuksköterskor; och tänkte de på att min dag blev förstörd/liiiite segare än vad jag hade tänkt mig - antagligen nej. Tur att mrs L var med mig så att vi kunde ha våran klubb för inbördes beundran mellan varven.

Nu blir det viiiiin (för att döva ångesten över att vi sjuksköterskor inte alls är så utvecklingsbenägnad som jag ämnat tro..) och en flottig burgare (för att det är gott. Här vill Firefox att det ska så "borgare"..haha.. jag skrattar.. men det där med flottig stämmer ju i och för sig. Ok, de kanske har rätt då)

tjo!!

Jag fick jobbet på skolan! 1 september blir starten - nedräkning börjar

Att vara vänner på gamla meriter

är inget som direkt lockar för min del. Det verkar vara som att allt för många umgås på basis av "ååå.. kommer du ihåg när vi gick i femman?? Då vi kastade pinnar i ån..ååååå så kuuuul vi hade dåå" för att sedan upprepa ovan nämnda story vid varje umgängestillfälle som för att understryka att "ååååå.. vikka kompisar vi är ändå". Att man sedan inte har koll på vad den andra sysslar med/står för osv. nowadays verkar vara av mindre betydelse, nejnej det är ju den där speciella upplevelsen från länge tillbaka som är stommen i relationen. Jag blir lite bekymrad över sådana relationer; var är bodyn i det hela?? På samma sätt tycker jag mig kunna se att många kärleksrelationer fortgår vi liknande vis. "Åååå.. så käääära vi var för 10 år sedan. Kolla på det här kortet (som är från första semestern tillsammans på Kreta), sååå himla fint" och så tuffar man på med vetskapen om att en gång i tiden då, då var allt fruktansvärt bra och kärleksfullt och romantiskt och man hade sex dygnet runt (vilket typ är samma för typ 98% av alla kärleksrelationer; det kallas nykär eller annat valfritt, och går över efter ett tag för lika många). Varför bryr sig så få så lite om riktiga saker? varför diskuterar man inte saker på riktigt?

Själv har jag börjat sålla, mest omedvetet men efter ett tag så märks det ju. De som ger mig något på riktigt och de som jag ger något på riktigt finns kvar medan de andra försiktigt suddas bort mer och mer. Det är fantastiskt skönt (och känns vuxet på nått viss). Jag vill inte lägga min tid på gamla storys och skämt. Jag vill ha body och känsla, något på riktigt.
För att illusionera detta citeras en favoritTiger lou-bit
so out of time and place
this is the last trace
i'll ever leave behind
i'll ever mention

i wanna be irreplaceable
i wanna be of use i wanna be functional

weet (en vaxprodukt) eller wet (halmstad/mycket annat)

Kom precis på att det kanske är farligt att blogga när jag ju nu faktiskt är sjuksköterska; inte för att jag bloggade innan det men ändå; det är ju nu det är farligt, man kan ju bli aaaaanmäld (här är det tänkt att du ska haka på med tanken inställd på "mestkränktvinnerdebatten" som pågått i viss media ett tag). Tänkt nu om nån stackars patient som jag har haft tar illa vid sig att jag nu auktionerar ut hans skötamagenhistorier i en blogg som är till allmän beskådan... fast då ska man ju komma ihåg att de flesta människor ju faktiskt "host" bajsar och gör man å andra sidan inte det (eller kanske lite för mycket) ja då, då är det dags att söka sjukvård och till slut så hamnar du kanske, eller rentav troligtvis, på en avdelning nära mig. Om du nu känner att hotet hänger över dig som en våt dimma, så kan du i förväg komma upp och spöa skiten ur mig. Då hamnar jag med säkerhet på en annan kirurgisk akutavdelning där min bästis L jobbar; vi har gjort mycket ihop men det skulle ändock vara en fenomenal upplevelse att få hennes svala hand på min panna i ett kritiskt ögonblick samtidigt som jag har hennes lena röst kraxandes i mitt öra. Dessutom kanske jag hamnar i tidningen och eftersom jag, antagligen, inte kommer att bli rockbandsstjärna nångång så vore det en fullt acceptabel 5secondsoffamousboost. Jag låååååvar att inte bli kränkt

extramaterial

den barmhärtiga samariten Florence N. is the shit

Att bevisa sin vuxenhet med ikeafamilykortet känns sådär; tvetydigt så att säga.

I lördags skulle vi gå in på ett hak i göteborg och jag, som har typ 30 kort i min plånbok, börjar rafsa och riva efter mitt körkort. Och så tror jag äntligen att jag har hittat den och kommer/säger i samma sekund på att "nej, det här var ju ikeafamilykortet" varpå vakten säger "va?! ikeafamilykort? Ja med ett sånt kommer du in i vilket fall som helst". Således blev jag insläppt utan att visa leg. Påpekas ska göras att det inte var en så kallad ikeafamilyhappening som vi skulle på, i så fall hade ju ovanstående händelse inte varit speciellt spännande rent analytiskt. Tydligen hade det med något slags åldersbevis att göra, vilket jag inte alls hänger med på. Jag har ju haft mitt ikeafamilykort så länge jag kan minnas (ok, det var ljug, men jag har längelänge haft en liten förkärlek på att spendera hårt förvärvade slantar på ljuv heminredning och således finnes också ikeafamilykortet förvarat i min plånka). Tänk om jag hade varit en asnördig (dvs heminredningsintresserad) 17åring som försöker fejka ålder med vuxenpoängskort? Nåväl, han var väl inte allt för lättlurad, vakten alltså, jag har ju ändå permanentat hår osv.
När jag väl hade myglat in mig på stället blev jag lite sugen på en fika och sprang över till seveneleven och köpte kaffe och bulle. Där träffade jag även på en hemlös människa (tror jag?) som låg och sov skönt över en bardisk. Bredvid honom satt en skylt som uppmanade gästerna att lämna stället så fort man hade fikat färdigt. Mitt arma modershjärta smälte en aning så när jag hade snaskat i mig halva bullen och kaffet så hämtade jag lite mer kaffe (i smyg) och ställde bredvid den skönhetssovande mannen - jag tyckte gott att han kunde få sova några timmar i lite varma lokaler och sedan ha lite att äta innan han begav sig ut i den bistra kylan. Hoppas att han därmed inte blev utslängd, han fikade ju för i helvete!!

R/t (vilket, på sjuksköterskespråk, betyder "relaterat till" och som på någon helt ofattbar anledning förkortas på detta vis, tror ej att det är språkligt korrekt. Dessutom kan man ju faktiskt skriva ut orden i sin helhet... "hel och het oooaaa") mitt tidigare inlägg om att skit kommer tillbaka och att jag själv i mina inlägg delar ut en del skit så vill jag bara förtydliga att jag är helt medveten om detta och att få lite skit tillbaka då och då skadar ju inte; det kan ju ses som en utmaning så att man inte alldeles torkar ut av tristess. Dock så vill jag inte bli hånad, eller för den delen håna, på mitt jobb. Därav denna blogg (till viss del).

i'm a riot...

....dvs en braksuccé.. eller ett upplopp. Välj själva

Vissa personer verkar ha en inneboende, stark och intensiv känsla för att framhäva sig själva genom att klaga på andra. Det är obehagligt tycker jag. Visst, det kanske görs lite till mans, i var och vartannat gathörn, men på det där utstuderade och otrevliga sättet utan den mista glimten i ögat..buuurrr..... Då undrar man.. "ok, om du nu är så extreeeemt braaaaaaaa som du vill framstå.. Va FAN gör du på en avdelning? Varför har du inte gjort karriär/vidareutbildat dig/skaffat ett bättre jobb?" Tur att jag inte är av den gråtmilda sorten för vissa kommentarer skär djupt, men nån gång kommer det kanske tillbaka. Inte för att jag har för avsikt att hämnas utan mer för att har har en del att bjuda på om så skulle behövas. Som Morgan och Lasse sa en gång i gamla tidens sommarlovsprogram (på morgonen; de var på en soptipp eller nått sånt) "Ingenting försvinner, allt kommer tillbaka." Passa dig för att skicka ut bad energy.....

Jag vet att du vet jag har rätt jag har rätt du har fel

Man kan verkligen säga att högskolan är en utvecklande miljö. Eller ja, kanske inte i högskolebyggnaden i sig utan själva innehållet; bodyn som jag brukar kalla det. Att vara omringad av smarta människor gör att jag lätt får uppfattningen om att jag kanske också har belönats med ett uns smarthet och euforin är total - jag vill smälta in. Fast det där med att alla är smarta i högskolevärlden är ju faktiskt inte ett dugg sant, snarare att de som inte har smarthetspotential tränger sig in på tillskansade gymnasiebetyg och skramlar med nöd och näppe ihop till en kandidatexamen för att ändå senare sluta på Bosses lastbilsfixeri eller på Brittas fik som kaffekokerska (en gång i världen ville dock även jag bli kokerska).

OM man har med sig en inneboende smarthet (här vill Firefox:s "rättstavningsprogram" att ordet/-n ska stavas "smart het" ooo yes jag är smart och het..oxox". Som en gammal 90talsdänga) från början kanske man gör något mer kreativt; lyckas utan examina i bakfickan. Man vet ju vissa som har lyckats med det också (och vad menar jag med lycka - tjäna bra pengar? trivas med livet? hångla på en bakgata med sweeta personer? ha 7 barn och öppen spis i köket? I detta fall får det nog bli pengar och trivas med livet. Det andra kanske kommer per automatik (?)).
Själv ska jag kämpa på med magistern (det där med 7 bäbisar vågar jag väl knappast hosta om)

saker att inte förstå

• varför inte fler går och fikar själva på fik
• hur man kan banta/typ leva på nån skum diet och i och med detta bli gravt begränsad i sitt liv
• varför så många stönar sig igenom de flesta arbetsdagarna
• varför man säga att man bantar/försöker gå ner i vikt om man dagarna i ända petar i sig en liiiten bit tårta, ett kex, några godisar för att avsluta med en fräääsch sallad till lunch (jag vet, gammal irritationsklassiker, men ändå)
  
• hur man med samvetet i behåll(?) kan särskriva (t.o.m. Firefox "stavningsprogram" föreslår i tid och otid särskrivningsalternativ...döööö)

Många typ bantar på sjukhuset (personal) det är konstigt eftersom det mestadels finns typ smaskigheter i personalrummet. Känns spontant som en ogenomtänkt ekvation. Känns även spontant att jag inte förstår så många saker som är jobbrelaterade - personlig kris?


Jag är ledig idag..märks det?

På onsdag börjar min nya karriär

och till hösten börjar antagligen en helt ny karriär, långt bort från sjukhusets vita pyjamasar och mer nära grekiska filosofer som typ Sokrates (säkert). Det jag försöker säga är att imorgon börjar metodkursen för magisterprogrammet, tjoho! Metodkurser ligger ju oftast inte så högt i rang för den rutinerade högskolestudenten men jag ser faktiskt fram emot detta mucho. Är det för att jag inte är så rutinerad kanske?
Fram till höstterminen kommer magisterarbetet vara som en hobbyverksamhet vid sidan om heltidsjobbet på sjukan, i stil med en virkkurs har jag tänkt mig.
Till hösten har jag fått erbjudande om att arbeta på högskolan. Hoppas att det blir så! Där kommer jag vara lite av en standbyfröken på halvtid och ägna mig åt studier på halvtid. (För den lite mer pålästa läsaren som förstår att "standbyfröken, det finns den minsann inget som heter" så kan jag meddela att tjänsten på skolan heter amanuens som eg. betyder "lägre bokhållare", vilket låter sådär smickrande men jag antar att jag självmant kommer att lyfta dess innebörd till långt högre höjder.. jag kommer i allafall ha ett eget kontor(tror jag, jag har redan tänkt ut hur jag ska inreda det)... låter inte det i allafall lite grekfilosofstyle?)

Många tycker att man ska jobba länge länge som riktig sjuksköterska (dvs bli bitter på en vårdavdelning) innan man läser vidare. Nä just det, då är det ju mycket skönare att veta ALLT på vårdavdelningen och vara DEN BÄSTA på den minimala sfären av 16 patientsalar och ett fikarum - yes!
Själv har jag mer förhoppningen att bli halvbra i ett långt större space.

jag kan inte vara sjuksköterskeljuv..

det funkar liksom inte. Jag kommer på mig själv minst 20 gånger per dag med att säga typ ej ok saker. Vi sjuksköterskor pratar ju en del om "att sköta magen" och för er alla som inte förstår innebörden av detta uttryck så betyder det helt nätt och slätt att bajsa fast lite mer inlindat i mystik .. I början av min karriär (ååå denna långa - 10 veckor hittills) så frågade jag ofta patienterna om hur de hade skött magen på sista tiden, men vem f..n fattade vad jag menade då? Typ nada, ingen.. och så skulle jag försöka förklara det på ett lagom snyggt och rosafluffinlindat sätt men det är ju skiiitenkelt när det handlar om bruna kluttar på led... (här ska du tänka "näää det kan det ju inte vara").

Sen säger jag ofta "näääää (på eskilstunadialekt) man får inte ge det här så fort, det är bäst att inte gasa på" när patienten frågar varför jag ska stå och spruta in 3 ml läkemedel aslångsamt samtidigt som jag bryter ryggen och ådrar mig nackstelhet. Men det uttrycket fattar man väl, ljuvt eller ej?

nice try..

Min förra blogg upplevdes tydligen som väldans stötande (av vissa iallafall, minst av Vickan-tjoho!). Därför görs här ett nytt försök och således uppmanas folk att se lite mer humoristiskt på livet/världen och allt annat.

Den här bloggen kommer nog handla om precis samma saker som den förra men förhoppningsvis skapar detta namn inte kravaller och "hal is"-diskussion. Eller ja.. såvida du inte har någon humor själv. I så fall får du gärna kontakta mig och spy galla (är nämligen van vid galla - jobbar på mag/tarmkirurgen).

För dig som inte alls hänger med så hette min förra blogg "kitty k söker bebis"..farligt farligt