klass

Efter klagomål från spridda håll och kanten angående att min blogg innehåller för stor passion för alkoholhaltiga drycker (hmm.. jo, om man stirrar sig blind på de två sista inläggen ja, men har man mer vidvinkelsyn så nä) så känner jag mig lite pressad att ändra fokus och skriva om klassresa eller något annat med politiskt perspektiv. Här kanske jag ska förtydliga att jag med ordet klassresa inte menar utflykt med lågstadieklassen där sunkbarnen har med sig hemkokt saft i en gammal sirapsflaska och 3 mackor med svettig ost medan lyxbarnen har med sig pannkakor med socker och typ en go Mer i originalflaska. Fast det där med socker på pannkakor kanske jag får ta tillbaka; enligt säkra källor får barnen inte längre ha med sig sockriga saker på skolutflykt (ÅÅÅÅÅ..nej!! jag får inte trycka i mitt barn raffinierat socker- jag dör!!) vilket ju i mina öron låter som alldeles utomordentligt. Det är ju inte direkt synd om ungar i dag (och då menar jag majoriteten av sverigeungarna och den majoriteten är det nästan alltid definitivt inte synd om om jag bortser från det faktumet att de måste växa upp med stönigt curliga föräldrar) som måste ha med sig en god och hälsoriktigt frukt på utflykten i stället för att speeda runt i sockerånga. Synd är det däremot om barn som inte vet något om det verkliga livet och lever i en skyddad verklighet; som tror att allt ordnar sig och att mamma å pappa fixar allt oavsett vad jag gör. De barnen kommer nog aldrig att få uppleva en ordentlig klassresa

helgaktivitet i komprimerat format

jobb dyrt vin stön jobb


(precis nästan som en gammal ebba grön-dänga fast med lite mer glamour)

bloody mary, var har du varit hela mitt liv?!

Ett tag var jag väldans inne på att skaffa barn och det kan jag väl kanske vara nu också, eller ja, det är väl de flesta typ vuxna. Även om folk i min omgivning tror/har trott att jag är så där tjejigt addicted till att få barn så är det felfelfel (ok, ni kan fortsätta tro det om ni mår bättre av det), det är mer en känsla av att fy så coolt att få en unge som är sjukt lik en själv och som är min och som man kan lära en massa häftiga saker, typ bli blöjfri innan de har fyllt 6 månader och sånt och äta god mat tidigt istället för att bli en jäkla kinkig unge utan hyfs som bara äter sockerchockad mat. Experimentera mera liksom! Nu för tiden känner jag mig mer bara ännu mer sugen på rött vin och smaskiga drinkar och det rimmar ju inte alls väl med skaffabarngrejen, så därför sörplar jag vin och tomatjuice ett tag till och tycker att det känns himlans gott och relaxat.


(Fast när jag väl får barn ska de faskien få sånna här coola tårtor varje födelsedag! Made by K änd Anette till Moas födelsedag; en orgie i marsipan liksom)

teratologen

På semestrar läser jag mycket böcker. fast det var inte sant, för det var inte sant.. jag har nämligen aldrig haft betald semester förrän i år, tjoho och det är väl egentligen det som kallas för semester. Ändock så har jag ju varit "ledig" utan betalning (dvs. arbetslös med ångest) vilket i nedanstående text dock benämns som semester.
Åter- på semestrar läser jag mycket böcker och på årets semester gjordes det samma. Dock inträffade en mycket obehaglig sak.. Min kära storasyster och jag var på en bokhandel och shoppade loss vilket föranledde att hon tipsade mig om en bok (en bok som hon inte alls själv hade läst utan mest hade sett och tyckte att den nog skulle passa mig mest härlett till bokens titel). Nåväl, boken i fråga heter "Äldreomsorgen i övre kågedalen" av Nikanor Teratologen vilket också inköptes och på semesterresan plockades boken fram och skulle avnjutas.. OOOÄÄÄÄÄÄÄÄ.. jag har aldrig läst en vidrigare bok. LÄS DEN ALDRIG! På bokens baksida återfinns sedvanliga recensioner och på denna står bland annat "Denna bok borde aldrig ha skrivits, ännu mindre givits ut. Varning är härmed eftertryckligen utfärdad!" Och dum som jag är så läste jag ju såklart detta och skrattade lite och tänkte att "haha, det här är säkert en kul bok, det måste ju vara en släng av ironi!". Men nejnejnej.. Första dagen som jag läste i boken hade jag svårt att äta över huvud taget så jag bestämde mig för att sluta läsa men eftersom jag trodde att jag hade slutat läsa där det var som mest äckligt beslutade jag mig lite senare för att läsa klart boken ändå... nejnejnej.. varför gjorde jag det? LÄS DEN ALDRIG! Personen som skrivit boken går under pseudonym (antar jag) och det är nog bäst för honom/henne, antar att personen i fråga annars skulle bli uppsökt och spöad allt för mycket annars