ok, nu börjar höstirritationerna smyga sig på

ok, om man står på sin balkong en sisådär 10-15 gånger per dag i sin urtvättade reklamtshirt som man nån gång har erhållit på typ en viking linekryssning där man deltog i en tävling som gick ut på att försöka klämma sönder en ballong mot en okänd mans skrev eller liknande och röker sina sunkiga säkert svartimporterade cigg (ev. från kryssningen på den tiden då man fortfarande fick köpa cigaretter himlans billigt och utan taxes när man åkte inom EU) och samtidigt under sekvensen alltid har en våldsam, men ändå rätt mesig rökhosta typ en sån äcklig rökhosta så att det låter som att lungorna vänder ut och in på sig + att det känns som att, för oss som måste lyssna på oljudet dagarn i ända, "men för i helvete, hosta upp det där slemmet nån gång då (men man fattar att det inte går att hosta upp nått slem för lungorna ser väl ut som typ svartaste tjernobylkatastof de luxe, dvs. det finns liksom ingen kraft att hosta lite kraftfullt)!" - känner man då att fy hunnan vad mitt liv är bra och vad värt det känns att röka och i och med det förstöra mitt liv lite mer? Antagligen ja...