Man kan verkligen säga att högskolan är en utvecklande miljö. Eller ja, kanske inte i högskolebyggnaden i sig utan själva innehållet; bodyn som jag brukar kalla det. Att vara omringad av smarta människor gör att jag lätt får uppfattningen om att jag kanske också har belönats med ett uns smarthet och euforin är total - jag vill smälta in. Fast det där med att alla är smarta i högskolevärlden är ju faktiskt inte ett dugg sant, snarare att de som inte har smarthetspotential tränger sig in på tillskansade gymnasiebetyg och skramlar med nöd och näppe ihop till en kandidatexamen för att ändå senare sluta på Bosses lastbilsfixeri eller på Brittas fik som kaffekokerska (en gång i världen ville dock även jag bli kokerska).
OM man har med sig en inneboende smarthet (här vill Firefox:s "rättstavningsprogram" att ordet/-n ska stavas "smart het" ooo yes jag är smart och het..oxox". Som en gammal 90talsdänga) från början kanske man gör något mer kreativt; lyckas utan examina i bakfickan. Man vet ju vissa som har lyckats med det också (och vad menar jag med lycka - tjäna bra pengar? trivas med livet? hångla på en bakgata med sweeta personer? ha 7 barn och öppen spis i köket? I detta fall får det nog bli pengar och trivas med livet. Det andra kanske kommer per automatik (?)).
Själv ska jag kämpa på med magistern (det där med 7 bäbisar vågar jag väl knappast hosta om)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar