klass

Efter klagomål från spridda håll och kanten angående att min blogg innehåller för stor passion för alkoholhaltiga drycker (hmm.. jo, om man stirrar sig blind på de två sista inläggen ja, men har man mer vidvinkelsyn så nä) så känner jag mig lite pressad att ändra fokus och skriva om klassresa eller något annat med politiskt perspektiv. Här kanske jag ska förtydliga att jag med ordet klassresa inte menar utflykt med lågstadieklassen där sunkbarnen har med sig hemkokt saft i en gammal sirapsflaska och 3 mackor med svettig ost medan lyxbarnen har med sig pannkakor med socker och typ en go Mer i originalflaska. Fast det där med socker på pannkakor kanske jag får ta tillbaka; enligt säkra källor får barnen inte längre ha med sig sockriga saker på skolutflykt (ÅÅÅÅÅ..nej!! jag får inte trycka i mitt barn raffinierat socker- jag dör!!) vilket ju i mina öron låter som alldeles utomordentligt. Det är ju inte direkt synd om ungar i dag (och då menar jag majoriteten av sverigeungarna och den majoriteten är det nästan alltid definitivt inte synd om om jag bortser från det faktumet att de måste växa upp med stönigt curliga föräldrar) som måste ha med sig en god och hälsoriktigt frukt på utflykten i stället för att speeda runt i sockerånga. Synd är det däremot om barn som inte vet något om det verkliga livet och lever i en skyddad verklighet; som tror att allt ordnar sig och att mamma å pappa fixar allt oavsett vad jag gör. De barnen kommer nog aldrig att få uppleva en ordentlig klassresa