Tecken på att man har blivit mamma (när man nu blir det)

1. man kallar frekvent sin egen mamma för mormor. Som att hela den egna mammadottergrejen har gått vidare till att vara mormorbarnbarnrelationen, eller så är det bara rent smidighetsmässigt bäst typ blirintesåförvirratfördesmåstackarsbarnensomkanskeintefattarskillnadpåvemsomnuärmammaochvemsomfaktisktärlamormor.

2. man kallar frekvent sin man, eller vad man nu har, för pappa. Som att hela kärleksrelationen som man tidigare haft nu mer består i att omnämna varandra i föräldratermer. Inget mer ligga och viska den andres namn under mysiga stunder, nähä nu är man mammi och pappi och håller minsann inte på med något slags kärlekstrams det har man ju förresten inte tid med heller eftersom det ska ammas och bytas och lekas och kollas till. In med barnföräldertid och ut med kärleksstormarna för bövelen! (då eliminerar man ju på köpet också att det skulle kunna bli fler barn, de skulle ju i och för sig inte spela något roll eftersom man redan är pappa och mamma hugget i sten och all ens tidigare existens är som lite bortblåst)

3. man kallar frekvent sina vänner för tant och farbror med tillhörande namn. Näääää men titta nu, nu kommer tant Kristin med nybakade kakor och hemtrillade köttbullar (här kanske man i och för sig kan godkänna ett visst tantomnämnande...). Näääää men titta här, nu kommer ju farbror Andreas han är väl för tokig, tiiiiiitta vilken tokig busig hatt han har på sig ojojoj. Nääää men titta nu på tant Linda, hon är väl för fin. Har hon virkat den här lilla blöjpapperskorgen bara till dig!!? Ååååååå så gullig tant Linda är.

Ja, ni förstår konceptet