farväl till den försvinnande populäriteten (eller typ ge mig en ordentlig harv)

I mina ungdomsår hade jag stundtals, eller ja, mest från och till men mest till, en passion för mr Frödings verk. De var liksom så dystra på något vis men ändå ironiskt festliga. Som följande vers (ur "Gitarr och dragharmonika" som ju gärna kan avnjutas i sin helhet i något slags filosofiskt rum med en kopp te/konjak och en filt så här i höstrusket) där förväntningarna på stundande äktenskap maxas (typ lyxen att till exempel ha en gris att ge rester till osv.) tills de kommer på att "ojdå, vi är nog inte så himlans produktiva ändå" - realism!

Äktenskapsfrågan by Fröding

En plog ska vi ha, en harv ska vi ha,
en häst ska vi ha, som kan streta och dra!
"En täppa med bönor och kål och spenat!"
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!

En gris ska vi ha att ge skulorna till!
Och ankor och höns kan vi ha, om vi vill!
"Och kaffe och socker och sovel till mat!"
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!

En ko ska vi driva i bet på vår äng!
"Och bolster av dun ska vi ha i vår säng
och fint postelin och glaserade fat!"
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!

Men, Maja du, Maja du, var ska vi ta´t?
Jag är för fattig och du är för lat!
Du går på roten och jag går på stat!
Erk du!
Maja du!
Var ska vi ta´t!