r.i.p. morfar

Min morfar var en smart och intellektuell prick, det har jag i allafall tills för väldans snart sen alltid trott. Han satt nämligen alltid i sin favoritfåtölj och löste korsord när han var inomhus varpå man (läs "jag") fick ganska kraftiga respektkänslor för det viktiga korsordslösandet och vågade knappt andas när man smygtittade in i vardagsrummet där han satt och klurade. Morfar blev väldigt väl omhändertagen av mormor; jag har liksom aldrig upphört förvånas över hur mormor så EXAKT kunde veta exakt hur mycket mat morfar ville ha, det var liksom alltid hon som la upp maten på hans tallrik. Själv kör man ju lite mer random och vill ena dan ha typ 1 potatis och nästa kanske 3... Men på något lustigt vis kunde hon veta hur mycket han ville ha på sin tallrik; det kanske var standardiserat(?) och alltid var samma mängd och om så var fallet så var ju det nästan ännu mer fascinerande - äta samma mängd mat varje dag!! Morfar var också en pysslig person och lagade och fixade det mesta med de mest avancerade metoderna, typ han kunde använda en gammal planka som nästan hade ruttnat bort för att omkonstruera nått hål eller så i nån gammal dörr eller annat valfritt och så efter ett tag så blir det ett nytt litet hål nån annanstans osv osv. och så blir det ett nytt litet hål på samma ställe osv osv. Han var en hejare på att vara ute i skogen en hel varm sommardag för att plocka hjortron eller lingon utan att ha med sig något att dricka. När han kom tillbaka från skogen kunde han dock tänka sig att dricka ett minimalt glas saft. Han klippte häcken runt hela tomten med en sån där gammal manuell hederlig häcksax och efter ögonmått (eller använde han snöre?). Morfar var en tystlåten person och sa inte så mycket i onödan men jag tycke alltid att han sa "Kristin" med så skön dialekt; riktigt bohuslänskt med utdragna i:n. Han jobbade länge som taxichaffis och var säkert en duktigt och artig sådan. Han och mormor träffades i samhället där de både växte upp (och fortsatte bo forever); det verkade inte som att det slog några direkta gnistor (det låter jag i och för sig vara osagt) utan det var mer "att de visste om att den andra fanns" som mormor sa när jag frågade hur de träffades. Morfar blev 91 år och det är ju väldigt många år.


P.s det där men korsorden har mamma avslöjat nu på senare tid - det var tydligen de lättaste korsorden i typ allers och hemmets journal som löstes..... men ändå!!